Stenindustrin på Malmön var den dominerande i Norden under många år. Nu är indu- strin död, men minnena finns överallt.
DET DOFTAR HIMMELSKT GOTT när man kliver innanför dörrarna till Lena och Sten Iwarssons lilla bageri på Bohus Malmön. Efter 20 år som lantbrevbärare har Lena förverkligat sin dröm och nu är släktens gamla recept avdammade och grunden till verksamheten.
– Jag säger att huvudingredienserna är smör, grädde och kärlek, säger Lena.
Och kärleken till Malmön är djup. Här har hennes rötter fått fäste. Hon pratar varmt om allt vackert som finns runt husknuten. Utsikten från farstukvisten är som ett konstverk och strax intill ligger den gamla fiskehamnen och fyren. Kattesands badplats ligger ett stenkast bort och det är kanske Sveriges vackraste bad. Men det är ute på Draget man får känslan av att vara i en annan värld. Här är träden pinade av vinden och huggen sten minner om öns huvud- näring under många år, stenhuggeriet.
Och kanske var det också här på Draget som pyttarna drev iland. Sägner berättar om småfolket som kom drivande från Jylland i Danmark till Malmön på ett isflak. Folket ska ha levt kvar på ön till mitten av 1800-talet. Sägnen säger att vid en större olycka till havs på 1820-talet omkom de flesta av pyttarnas manliga befolkning. Därefter blandades befolkningen upp med Bohusläns övriga befolkning. Än i dag lever berättelserna om pyttarna på ön.
Men Bohusläningen mötte tyvärr inga pyttar under sitt besök i skymningen.
Detta är det sista avsnittet i vår serie om olika orter i skymningsljus.
Karin Gistedt