Mossig kritik och ställda frågor

Dagens sportspaning föddes av ett telefonsamtal. Även om det förstås inte hade med vartannat att göra var det kul att min sportkrönika om behovet av starka organisationer som en absolut förutsättning för elitidrott sammanföll med en sak. Nämligen att de högst placerade fotbollsklubbarna i Uddevalla presenterade förändringar och förstärkningar av sina – just det – organisationer. Läs gärna dessa texter om  Oddevold, Ljungskile och IFK Uddevalla.

Särskilt intressant blev det dock när en ledare i en av föreningarna tyckte mina synpunkter i krönikan var ”mossiga” och att jag påstod att just deras styrelse var kass.

Hoppla Kerstin! Snacka om att läsa bibeln som fan själv. Någon styrelse pekades aldrig ut som oduglig. Däremot resonerade jag om vad som kan orsaka usla resultat.

Jag varit med om att trampa på flera av dessa ömma tår under min förra sejour på sportredaktionen. Ändå var samtalet en påminnelse om att jobbet att bevaka och tycka till om sport är en på flera sätt speciell uppgift.  Att vi får reaktioner när vi delat ut ris och ros är en sak, men relevanta och generellt hållna frågeställningar kan tydligen också svida som yllelinser.

Det finns all anledning att återkomma till utfallet av fotbollsklubbarnas organisationsförändringar. Dessa föreningar – och alla andra idrottsklubbar – har ett tufft och ständigt pågående jobb. Då gäller det att ständigt ställa sig nya och gamla frågor om de framtida målen ska vara realistiska och hållbara.
Annars riskerar klubbarna att bli just mossiga och förlora viktig mark på flera plan.

Att ställa frågor fick mig för övrigt att tänka på en helt annan sak…

webblogg

Ställer han en fråga – och i så fall vilken? Foto: Bildbyrån

Sportspaning: Utmanar – eller ställer en fråga?

Vi journalister ställer ofta frågor. Sedan omkring 2011 gäller det även idrottsutövarna själva. Gång efter annat hör man, inte minst i tv och radio, hur det korrekta ordet utmanar ersätts med att någon, till exempel, en anfallsspelare ställer en fråga till försvaret som i bilden här ovanför. Ställer en fråga?  Är det ”Tjena, hur är det med familjen?”. ”Har du sett en sämre domare?”. Eller kanske ”Du, jag tänkte käka efter matchen. Vilket är stans bästa kebabhak?”.

Uttrycket kommer, som så ofta från England och USA. Om jag förstått saken rätt kommer det från galopp och trav. På samma sätt kan vi nu höra ishockeyreferat där ”det är Henrik Lundqvist med räddningen”, en direkt översättning av ”Lundqvist with the save”, när ”Lundqvist räddar” fungerar perfekt.

Jag är glad att språket utvecklas och förnyas, som det gjort i tusentals år. Till exempel är ”Hoppla, Kerstin” tidigare i den här texten en svensk omarbetning av det engelska ”Whoopsie Daisy” som jag aldrig tidigare använt i en text.  Jag tror dock att man – precis som med mat – måste krydda med eftertanke för att inte riskera att det som serveras till slut blir oaptitligt.