Att älska (och hata) transferfönstret

Den 31 mars innebär att transferfönstret stänger i Sverige. Klubbarna har fram till midnatt på sig att värva nya spelare. Efter det är det kört när det gäller de spelare som går under benämningen proffs. Det svenska vinterfönstret är öppet mellan 8 januari och 31 mars. det brukar gå till så att det är rätt intensivt inledningsvis för att sedan mattas av och åter öka i intensitet den sista veckan. det är då alla spelare som inte lyckats få något kontrakt ska hitta en klubb att spela för.

Ljungskile brukar vara den av våra klubbar som jobbar in i det sista. I år blev Roger Thompson och Zac Lubin sist in men det var ju tidigt jämfört med hur det var 31 mars 2012.

Det var en lördag och vi visste att Kenny Pavey var på väg in i Ljungskile. Jag hade kontakt både med dåvarande sportchefen och tränaren Tor-Arne Fredheim som lovade att höra av sig när det var klart. Inget hände.  Jag var ledig och var på restaurang i Göteborg med vänner. Min kollega Erik Weiefors var i tjänst och vi svarade för ett sällan skådat journalistiskt race tillsammans med dåvarande webredaktören Helena Löfving. Allt för att bli först med nyheten.

Men ett ännu större race utspelade sig mellan Ljungskile och Stockholm där Mikael Johansson i Ljungskile var den som fick ansvar för att övergångspapperen hamnade hos förbundet före midnatt. Gzim Estrefi skrev sin signatur på kontraktet på bilhuven på motorvägspåfarten i Göteborg mot Landvetter. Därefter satte Johansson fart mot Stockholm och vid 23.45 sprang han in med papperen på förbundet och Kenny Pavey var Ljungskiles spelare. Vi kunde gå ut med det och blev först.

31 mars är inte slut ännu så mycket kan hända under kvällen – kanske är det någon annan klubb som blir sist i år.

Kenny Pavey blev klar för Ljungskile strax före midnatt den 31 mars 2012. Foto: Ronny B Nilsson
Kenny Pavey blev klar för Ljungskile strax före midnatt den 31 mars 2012. Foto: Ronny B Nilsson